Till minne av Rasmus Jaruta

En text, signerad Nils Johansson ordförande i Svenska Kanotförbundet, till minnet av Rasmus Jaruta.

Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål
Tappa inte bort denna riktning
Låt inte sorgen glömma sitt ärende
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få
- Harry Martinsson

Det har nu gått en dryg vecka sedan vi nåddes av det tragiska beskedet att Rasmus Jaruta omkommit i en olycka. Det är svårt att klä den smärta som många känner i ord, och jag har inte för avsikt att försöka tolka vad alla ni som stod Rasmus nära känner. Jag kan bara ge mitt eget perspektiv på det chockartade beskedet för att å Svenska Kanotförbundets vägnar hedra minnet av Rasmus.

En senhöstdag i oktober, var vädret mycket inbjudande och jag beslöt mig att under lunchen ta en paddeltur på Brunnsviken. På bryggan när jag ska ge mig ut, träffar jag Rasmus som genomförde provtagningar för ett arbete han utförde inom sin utbildning. Jag fick tillfälle att prata lite med Rasmus om studierna och träningen i allmänhet. Han var positiv och entusiastisk på ett sätt som gjorde att även jag för en stund känner en viss ungdomlig inspiration att ge mig ut på mitt dagliga träningspass. Rasmus tillhörde den grupp unga elitkanotister från stora delar av landet, som studerar i Stockholm och därför valt att träna i Brunnsvikens Kanotklubb. Ofta, för att inte säga alltid, när jag träffade Rasmus på klubben i vardagslivet utstrålade han en glädje och en positiv inställning som gjorde mig glad och som gav mig hopp för kanotsporten. Jag stod inte Rasmus nära men hade ändå förmånen att vara en del i den gemenskap som finns i Brunnsviken, och som finns på många håll i landets kanotklubbar. Eftersom jag själv varit ung och lovande kanotist på samma vatten, hade (och har) jag väldigt lätt att identifiera mig den känslan som man som ung har när man har framtiden framför sig. Så när beskedet kom om den tragiska händelsen tog det mig mycket hårt, en känsla av uppgivenhet infann sig.

Man ställer sig frågan varför? Hur kunde detta hända?

Dessa frågor får vi aldrig svar på, utan det blir en påminnelse om hur skört livet är och hur fort saker och ting kan förändras. Som ordförande i Svenska Kanotförbundet kändes det trots allt bra på det sätt som Kanot-Sverige slöt upp och hedrade Rasmus med minnestunder i hemmaklubben Kungälv, i Brunnsviken och i Florida.

Livet går vidare för att det måste, och vi får lära oss att leva med det som hänt. Vi får gemensamt vårda minnet av Rasmus genom att i hans anda stötta varandra och försöka vara positiva och känna en tilltro till framtiden. Just nu känns det svårt, men om vi hjälps åt går det lite lättare.

Nils Johansson
Ordförande Svenska Kanotförbundet