Sofia Paldanius avslutar elitkarriären

Sofia Paldanius, en av 2000-talets största kanotprofiler, har landat i beslutet att avsluta en lång och framgångsrik elitkarriär.

Det är en mäktig epok som nu avslutas. Under 18 års tid i det svenska sprintlandslaget har Jönköpingskanotisten bland annat paddlat hem tolv internationella mästerskapsmedaljer, deltagit i fem OS och vunnit den totala världscupen vid två tillfällen.

- Beslutet att avsluta min elitsatsning har vuxit fram under hösten och runt nyår landade jag i att det är dags. Jag ser stolt och nöjd tillbaka på en fantastisk tid där jag såklart minns alla medaljer och grymma lopp men även, och inte minst, allt roligt runtomkring. All den glädje och gemenskap jag fått uppleva och vara en del av under åren, berättar Sofia.

OS i Rio blev hennes sista stora internationella tävling. Det blev en niondeplats för Paldanius på K2 500 m, i par med Karin Johansson. Efter att ha varit fyra i London 2012, endast tiondelar från bronset, fanns det ett sug efter mer. Två skadedrabbade år innan Rio störde dock uppladdningen. Bara månader inför OS-kvalet i mitten av maj fick Sofia dessutom diskbråck och det blev en kamp mot klockan för att hinna komma tillbaka. Hon lyckades och tillsammans med Karin stod Sofia för ett bragdlopp och vann kvalet i Duisburg.

- Kvalloppet i Duisburg i år är nog ett av mina största lopp. Att det gick trots allt strul, att vi lyckades leverera.

Svårt beslut

Att avsluta elitkarriären var ett tufft beslut att ta. Sofia ville sätta punkt av egen vilja och inte för att kroppen sa emot.       

- Det har varit en lång väg fram innan jag till slut bestämde mig. Egentligen hade jag nog tänkt sedan länge att OS i Rio skulle vara slutpunkten. Men det blev ju inte riktigt som planerat med skador som störde och gjorde att jag fick fokusera på att göra grejer som inte gjorde ont istället för att lägga allt krut på att göra allt så bra som möjligt.

Under slutet av fjolåret visade undersökningar att ryggen var helt bra igen, vilket gav ett lugn och möjlighet att tänka över och ta ett beslut av rätt anledningar.

-          Nu har jag i lugn och ro kunnat välja vad jag vill göra och det känns himla bra, beskriver Sofia.

EM-guldet 2007 en av topparna

Det har blivit många lopp i den yppersta världseliten. Sofia har levererat såväl individuellt i K1 som i lag i K2 och K4, på både längre distanser som 1000 m till sprintdistansen 200 m. Ett lopp som sticker ut lite extra är EM-guldet från 2007.

- EM-guldet på K1 1000 m 2007 är ett av de loppen jag minns mest. Jag var som allra bäst runt 06-08 och just det loppet var nåt extra.

Fortsättning följer...

Nu ser Paldanius framemot mer tid med familj och vänner och att framåt börja jobba med ett vanligt jobb. Kanoten och träningen kommer att finnas kvar, om än på en lägre och mindre kravfylld nivå.

- Jag tycker ju om att träna och att paddla och nu kan jag verkligen bara njuta av det. Lite mer av när jag vill och hur jag vill och inte behöva pressa sig varje gång. 

- Siktar man på att bli bäst måste det alltid komma i första hand, det är alltid nummer ett i livet. Jag ser framemot att nu kunna göra annat och prioritera annorlunda.

23 år i sporten - 18 i landslaget!

Sofia Paldanius hittade som 14-åring till Jönköpings Kanotklubb där hon deltog i klubbens kanotskola. Efter att ha deltagit i flera olika idrotter i yngre år fastnade hon till slut för kanoten, mycket tack vare den fina gemenskapen. Under Sofias första tävlingar var hon långt efter täten men insåg snabbt sambandet mellan träningsinsats och prestation. Två år senare körde hon sitt första SM och slutade 10:a, fast beslutsam om att försöka ta en plats i juniorlandslaget två år senare. En beslutsamhet som gav resultat och Sofia blev uttagen att paddla K4 500 m på Junior-VM 1997, där de svenska tjejerna slutade 4:a. Året därefter, som förstaårssenior tog hon sedan plats i seniorlandslaget och har sedan dess, 18 år (!), varit laget given. Och det är en imponerande meritlista åren i världstoppen har resulterat i. 

• 12 internationella mästerskapsmedaljer
• Deltagit i 5 OS (Sydney 2000: Reserv, Aten 2004: 8:a K2 500 m, Peking 2008: 11:a K1 500 m, London 2012: 4:a K1 500 m, Rio 2016: 9:a K2 500 m)
• 2 segrar i den totala världscupen
• 49 individuella SM-guld (varav 10 raka på K1 500 m)

Mästerskapsmedaljerna

• 2 EM-guld
  • K2 1000 m, Brandenburg 2009
  • K1 1000 m, Pontevedra 2007
• 2 EM-silver
  • K1 1000 m, Brandenburg 2014
  • K1 1000 m, Poznan 2005
  • K1 500 m, Frankrike 2000 (U23)
• 4 VM-brons:
  • K1 1000 m, Poznan 2010
  • K2 500 m, Dartmouth 2009
  • K1 1000 m, Duisburg 2007
  • K4 200 m, Szeged 2006
• 3 EM-brons
  • K4 200 m, Pontevedra 2007
  • K4 200 m, Racice, 2006
  • K4 200 m, Poznan 2005

 Laget, gemenskapen, glädjen och lärdomarna

Vid sidan av medaljerna, de olympiska spelen och alla andra sportsliga framgångar på tävlingsbanorna trycker och lyfter Sofia Paldanius verkligen fram alla andra aspekter av sina landslagsår. Hon beskriver lagets stora betydelse för den glädje och gemenskap hon fått vara en del av, alla de vänner både i Sverige och utomlands som hon funnit, de lärdomar hon fått om sig själv och den frihet hon upplevt som elitidrottare och alla upplevelser.

- Det jag verkligen tar med mig från alla mina år är glädjen och det här med laget kontra individuellt. Laget är, och har alltid varit, viktigt för att jag ska trivas. Sammanhanget är viktigt för mig.

- Nu med lite perspektiv kan jag se tillbaka på alla år och känna mig otroligt nöjd, glad och stolt på ett helt annat sätt än när jag var mitt uppe i karriären.

Den stoltheten är vi många som delar. Tack för alla fantstiska år, för glädjen, för den förebild du har varit (och är) och alla fantastiska prestationer på tävlingsbanorna!