Ett paddelparadis tillgängligt för alla

Solen skiner och det är varmt i vattnet. På stranden vid Kakajparadiset i Mon, Sankt Anna, är det full aktivitet. Det är ett taggat gäng som ligger i startgroparna för att komma iväg på kajakhajk. Katinka Ingves, Kanotförbundet, berättar om turen.

Fyra dagars packning för tio personer

Fem fullastade dubbelkajaker ligger på stranden, och fortfarande är det lite till som ska stuvas ner. Den sjätte kajaken tillhör mig, Katinka från Kanotförbundet. Det är mycket mat, många tält och packpåsar som ska få plats. Till slut är allt packat och de fyra rullstolarna isärplockade och surrade.

En del går i från bryggan, och några går i från land och med gemensamma krafter hjälps Nettan, Inka, Masse, Lena och jag åt att dra och knuffa kajakerna ner i vattnet.

Mats-Erik Bjerkefors, eller Masse som alla säger, och Göran Holmberg studerar kartan över skärgården i Sankt Anna. De två är ledare på turen som anordnas av RG Aktiv Rehabilitering (RG). RG är en ideell förening som riktar sig till människor med ryggmärgsskada eller som lever med liknande förutsättningar. Det är lugnt och stilla inne i viken, men väderprognosen säger sydlig vind på upp till 8 m/s, något som nog kommer märkas där det är mer öppet vatten. Masse och Göran har en plan, och det är dags att sjösätta.

Ewa och Göran på plats i kajaken.

Solig avfärd

Göran och Ewa Wodzynska tar täten, Masse och Nina Lundberg tar kön. Nina har varit med förut på paddlingar, och är allmänt intresserad av äventyrliga aktiviteter, och ett bevis för det är att Nina var med i tv-serien Mot alla odds, där uppdraget var att ta sig tvärs över Nicaragua på 28 dagar!

 Nina och Masse paddlar sist och ser till att alla är med. 

I en VKV Yoo-A-Kim sitter Lise Romare och Lena Samuelsson. Lise är rutinerad kajakpaddlare och den i gänget som varit med på flest hajker, medan Lena inte har paddlat så länge. Alla som är med på hajken har varit med på kvällspaddlingar vid Brunnsvikens kanotklubb.

 Lise och Lena är väl synkade trots at de inte paddlat  ihop så länge. 

Erika Nilsson och Inka Löfwenmark paddlar tillsammans, och har även jobbat ihop. Erika har paddlat sporadiskt i flera år, och var en av dem som initierade kajakhajkerna när hon jobbade med RG i 1998 i ett friluftsprojekt. 

Inka och Erika är vana paddlare.

Sofia Nilsson paddlar tillsammans med Nettan Hultin. Sofia skakar på huvudet och skrattar när hon ”bekänner” att hon chockade alla, inklusive sig själv, när hon bestämde sig för att paddla ut i vildmarken för att leva friluftsliv hela helgen. ”Jag är storstadsmänniska ut i fingerspetsarna, och gillar att ha det bekvämt!” konstaterar hon. Men trots att det är många år sedan Sofia lämnade arbetet som psykolog på Gotland för att bli Stockholmsbo klingar gotländskan fortfarande stark när hon pratar.

Sofia och Nettan är färdiga för avfärd i den röda kajaken. 

Vår färd går mot Kallsö och den lilla smala, mysiga kanalen ut mot öppnare vatten. I den skyddade kanalen blir det fikapaus. 

Vi lägger oss på led och hoppas att Ewa och Göran hittar en bra väg mellan grynnorna och grunden. 

Praktiskt att parkera i vassen när fika ska intas. 

När vi kommer runt norra udden på en ö ut mot öppen fjärd blir det rakt motvind, och det blir en tuff sista bit, men vi har målet i sikte!

Masse studerar kartan och funderar över vägval, och vilken ö det egentligen är man ser... 

På en slät klippa i havet

Målet för turen är en ö som är fågelskyddsområde fram till 15 augusti, men därefter kan vi människor njuta av den fina ön. Ön är flikig och har flera små vikar och i flera vädersträck ligger skyddande holmar och skär. Klippan vi landar på är slät och flat, spåren av inlandsisen syns som mjuka rundningar och böljande vågor. Här fungerar det bra att rulla fram med rullstolar. Lise, Erika, Ewa och Sofia som använder rullstol får hjälp att komma ur kajakerna. Till slut är alla på land, och klippan fylls av packsäckar och påsar, det är det vanliga initiala kaoset när man precis har landat.

Det kurrar i många magar, klockan har hunnit bli närmare halvtvå. Närmsta timmen är det matlagning och tältfix. Vi som kan gå tar oss upp i skogen för att hitta tältplats. 

Sofia behöver en kopp kaffe innan livet kan börja igen. Sedan är hon redo för allt, och hittar en perfekt, plan plats på klippan för sitt tält.

 

Erika och Inka hittar fina tältplatser precis bredvid klippan. Foto: Sofia Nilsson

Göran och Ewa äter sen lunch bredvid Ewas blå tält. 

Paddling och friluftsliv

Genom mitt arbete i Kanotförbundet och framför allt genom Erasmusprojektet Freedom on Water kom jag i kontakt med RG och Masse. Kanotförbundet har genom åren haft mycket samarbete med RG, bland annat i olika projekt. Nu är Masse ordförande i Mångfaldskommittén och våra vägar möts även i arbetet som görs där. Eftersom Sankt Anna är ett av mina favoritområden att paddla i blev jag sugen på att hänga med på kajakturen med RG, och träffa de som är med på hajken. Deltagarna har olika erfarenhet av paddling och friluftsliv. Några har precis börjat paddla, medan andra har hållit på länge och även varit med på tidigare kajakhajker. Ewa kör paddelträning och ska delta i öppen klass för paraidrottare i Jönköping om ett par veckor. Det blir tävlingspremiär, och sträckan är 200 meter. Ewa och Göran drog iväg rätt snabbt och det märks att de är ett starkt paddelteam. 

Eftermiddagen övergår i kväll, och det är en fantastisk kväll. Havet är varmt, och vi är några som badar. Innan det är dags för kvällsmat kör Masse ett yoga-avslappningspass. Sedan är vi redo för matlagning. Lise och Lena plockar fram ett blänkande nytt stormkök, och vi klurar tillsammans ut hur det funkar. Vi äter, njuter och samtalar om stort och smått. Erika ger mig en bild av hur det var när hon 2002 kom in i projektet som blev startskottet för RGs kajakhajker. Masse fyller i och berättar om de egentillverkade specialsitsarna, som kanske inte var de snyggaste. Nu finns betydligt bättre specialsitsar, och de kan dessutom användas både i kajaker och i skridskokälkar. Erikas första kajakhajk var på sjön Båven, nära Katrineholm. Fram till för fyra år sedan var det en ö i Stendörrens naturreservat som RG åkte till. Öarna behöver ha släta, låga klippor så det är smidigt att både gå och rulla, och vem gillar inte öar med sådana klippor! Ön i Sankt Anna ligger fint en bit ut, men det gör det också utmanande att ta sig dit och tillbaka om det blåser. Natten faller och en efter en drar vi oss tillbaka till våra tält. 

Foto: Sofia Nilsson

Naturens dramatik

Vid tre-tiden på natten vaknar jag, och de flesta andra får jag senare veta, av att det blir alldeles ljust i tältet. Det utlovade åskovädret har börjat. I över en timme ljungar blixtar över himlen och det mullrar och dundrar. Regnet börjar smattra på tältduken. När morgonen kommer är det stilla och alldeles tyst. Inget regn. Alla har vaknat av åskan, utom Nina som på något sätt lyckats sova sig igenom nattens dramatiska väder! Sofia hojtar från sitt tält att hon behöver kaffe. När hon kikar ut mot vattnet ser hon något som plaskar i vattnet. Jag upplyser om att det är Masse som badar. På finaste, grövsta gotländska, alldeles direkt från hjärtat hörs det från Sofia: ”Vilken dåre!” Eftersom Sofia egentligen är en badälskare, så tolkar jag det som att det är tidpunkten på dagen som föranleder den spontana sågningen av Masses tilltag. Det ljumma vattnet lockar även Göran och Lena att simma loss innan frukost.

Det tar lite tid att packa ihop för dagens paddeltur, och jag tar farväl innan resten av gänget är färdiga. 

Efter frukost är det dags att packa för dagens färd. För min del blir det paddling tillbaka till Mon, och för resten av gänget blir det dagstur med lunch på någon ö och sedan tillbaka till lägerön. De ska paddla tillbaka till Mon dagen därpå. Det har varit en fantastisk helg för mig, kul att träffa nya människor och även lärorikt och gett nya perspektiv. Jag önskar att fler som har ryggmärgsskada eller lever med liknande förutsättningar får chans att upptäcka paddling och friluftsliv. Vad krävs för att göra det möjligt? Först och främst att veta om att det är möjligt. Så berätta för vänner och släkt och samla sedan ihop kunskap, människor och utrustning så kan äventyret bli verklighet – för alla!

Kontakta gärna RG Aktiv Rehabilitering för mer information om RGs aktiviteter, www.rgaktivrehab.se, eller mig, katinka.ingves@kanot.com för mer information om parakanot och Kanotförbundets Mångfaldskommitté och projekt med inriktning mot tillgänglighet.